Begravning

Eftersom vi båda är från Finland så bestämdes det ganska snabbt att begravningnen ska ske i Pedersöre Kyrka i Jakobstad, Finland eftersom detta är vår hemkyrka och många av våra släktingar bor där, att det dessutom är en väldigt fin kyrka och Daniel skulle få vila i samma grav som sin farfar gjorde detta ännu mera naturligt.

Pedersöre Kyrka byggdes troligen på 1400-talet, ombyggdes till korskyrka runt 1790. Kyrkan förstördes nästan helt vid en förödande brand i juli 1985 men återuppbyggdes och återinvigdes till advent 1986. Anmärkningsvärt på kyrkan är den 65 meter höga tornspiran samt storklockan som är Finlands största medeltida storklocka med en diameter på 1,32 meter och en vikt på 1360 kg.

Eftersom ingen av våra släktingar fick se Daniel då han levde valde vi att börja begravningen med att de som ville fick gå fram och titta på honom i den lilla kistan, detta kändes för mej helt fel från början men nu efteråt tycker jag att det var rätt.

Själva begravningsakten gjordes inne i den fina kyrkan, sedan bar jag ut kistan till gravplatsen.

I Finland är det vanligt att man har stora fina blomkransar till begravningen, jag och Maria har aldrig riktigt fastnat för detta, varför ska man ha så mycket blommor samtidigt, det kostar en massa pengar och andemeningen är precis den samma med en enkel ros, vi bestämde därför att det skulle vara en ros från varje familj.

De som sedan tyckte att de kunde ge mera gav sedan pengar till en insamling som vi gjorde till Nyföddhetsfonden vid Norrlands Universitetssjukhus som hjälper till att finansiera forskning runt nyfödda barn. Insamlingen gav 2.300 kronor som vi betalade in till fonden (postgiro 50 33 40-2).

Efter begravningen drack vi alla kaffe inne på församlingshemmet bredvid kyrkan.

Nu då jag skrev dessa rader har det gått nästan en månad sedan Daniel föddes, tårarna rinner fortfarande då jag skriver detta och kommer så säkert att göra vid många tillfällen, då jag känner saknaden som värst brukar jag gå in och läsa i Daniels gästbok alla de fina rader som har skrivits ner där.
Denna sida är en stor del av min bearbetning av sorgen och jag hoppas att ni fortsätter att skriva i gästboken även framöver. Jag kommer säkert att fortsätta uppdatera sidan några år framöver, framförallt så kommer jag att återkomma med mera fakta om vad Daniel hade för fel då han föddes.