Första mötet

På eftermiddagen kom så äntligen Annika som jobbar som läkare på Barn 4 och förklarade vad som var fel.
Hon började med att berätta att lungorna nu fungerar som de ska men att hjärtat inte fungerar som det ska. På ett enkelt sätt med papper och penna ritade hon upp först ett fungerande hjärta och förklarade hur det fungerar, sedan visade hon att på vår sons hjärta var vänstra sidan alldeles för liten. Vänstra sidan är den del av hjärtat som pumpar ut syresatt blod till kroppen, detta var förklaringen till att jag tyckte han verkade solbränd, han var alltså det som kallas blå. Jag har mera blått att vara den färg som grekerna målar sina dörrar.
Eventuellt var det också något problem med någon av venerna men det visste de inte riktigt säkert.

De hade nu via medicinering hållit öppet ett blodkärl som finns mellan utgående åder på vänster och höger sida av hjärtat. Det är så att på ett foster finns ett kärl här emellan för att mammans blod som är färdigt syresatt går den vägen men det kärlet försvinner efter att barnet föds.

Vi fick då åtminstone komma in och träffa honom om en stund, Maria fick åka sjuksäng till Barn 4. Det var inte det lättaste att få in sjuksängen i det lilla undersökningsrummet men till slut lyckades det ändå.

Äntligen fick även Maria träffa sin lille son. På grund av alla slangar kunde han inte lyftas över till hennes famn och hon kunde ännu inte sätta sej upp så det fick bara bli en handskakning.

Vi fick vara en god stund inne hos vår son, det kändes bra fast vi nog båda innerst inne anade att han troligen inte får komma hem till oss.

Snart åkte vi tillbaka till BB för att de skulle få jobba vidare, vi satt länge och pratade och försökte förstå vad som var på gång, allt var bara som i en dimma, det var ju inte så här vi hade tänkt det. Jag minns att jag sade till Maria att det kan inte vara riktigt panik för då skulle de säkert ha börjat prata om att döpa honom, vi diskuterade lite namn som vi dikuterat tidigare, det var nästan bestämt att han skulle heta Daniel Matts. Maria ville ha ett namn till och eftersom hennes farfar alltid brukar prata om Johannes och dessutom en av sjuksköterskorna hette Johannes fick det kanske bli Daniel Matts Johannes.

Senare kom så personal från Barn 4, bland annat Johannes var med igen. De pratade lite om en eventuell flyttning till Lund där läkarna eventuellt skulle kunna göra nånting mera för honom men samtidigt så var han nu i så dåligt skick så han gick inte att flytta.
Snart kom så frågan som vi väntade på, hur vill vi göra med ett eventuellt dop, hade vi funderat på namn till den lille. Vi sa att vi hade bestämt oss för Daniel Matts, sedan tvekade vi och tittade på varandra och sa slutligen Johannes också. Johannes tyckte att det var ett ypperligt val så det fick bli så men vi hade inte ännu bestämt oss för hur vi skulle göra med dop.

Efter att personalen gått iväg diskuterade vi lite om dop och konstaterade att det nog är bäst att göra så fast det känndes lite som att ha gett upp hoppet. Jag pratade med BB-personalen att de skulle kalla in jourhavande präst och då hon kom bestämdes tid för dopet till senare på kvällen.

Jag for hem för att skicka lite mail och ordna ett och annat, bland annat bjuda lite folk till dopet, utrymmet var begränsat så det fick bli min syster och hennes man. Maria bjöd dessutom sin kompis Jeannette som kom förbi så länge jag var hemma.

På nästa sida kan du se och läsa om dopet.