Sista dagen

Vi vaknade vid sjutiden på morgonen efter tre-fyra timmars sömn, vi låg o diskuterade hur det var med frukosttiderna på detta ställe och konstaterade att jag nog måste gå och se efter. Jag hann inte kliva upp före så en barnmorska kom in och hade meddelande från Barn 4 att Daniel hade blivit sämre men det var ingen panik ännu, vi skulle nog äta frukost före vi for dit. Jag gick och hämtade frukost till oss båda men vi kunde knappt äta nånting, aptiten fanns inte där.

Sedan bestämde vi att Maria nu var i så pass bra skick så hon kunde åka rullstol till Daniel vilket förenklade en hel del då hans rum var väldigt trångt.

Åter igen lyftes Daniel över i Marias famn där han fick tillbringa sina sista timmar, alla hans värden gick nu sakta och obönhörligt neråt, jag bad en av sjuksköterskorna (tror jag det var) att skriva in detta i Daniels gästbok.

Klockan 09.50 orkade inte hans lilla hjärta mera och han fick äntligen frid. Personalen stängde av alla apparater och plockade bort alla slangar och givare från hans lilla kropp, av någon anledning kläddes han fortfarande i en blöja

Nu fick Maria för första gången se hans ansikte utan alla slangar, vi fick hålla honom så länge vi ville.

Efter en tid bestämde vi oss för att vi inte kan sitta här resten av dagen, det finns säkert en massa annat som ska fixas och vi måste försöka få i oss lite mat om vi ska orka.
Personalen förklarade vad som skulle hända och vilka olika alternativ som fanns men vi behövde inte ge några svar ännu, det kunde vi fundera på lite.
Daniel skulle nu flyttas till ett annat rum där vi kunde hälsa på honom hur mycket vi ville.
Vi åkte tillbaka till BB där vi åt lite, jag tror att det var nu som vi också fick vår första kontakt med vår kurator Laila Westman då hon kom och hälsade på oss.

Efter maten gick vi o hälsade på lilla Daniel i hans nya rum, det bestämdes att vi tillsammans med Kerstin från Barn 4 skulle tvätta och göra i ordning honom senare på eftermiddagen.

Vi tvättade och gjorde Daniel fin för hans kommande färd. Här ligger han klar på skötbordet.

Slutligen lyftes han över till den korg som de använder för att transportera honom på lassarettet. Han var nu klar för avfärd till Patologen där han skulle få bo tills han åker till sin sista viloplats. Även där kunde vi hälsa på honom så ofta vi ville.

Efter rengöringen av Daniel åkte vi tillbaka till BB, Daniel skulle flyttas till Patologen för att förvaras i kyla tills vi ville träffa honom nästa gång.
Senare på eftermiddagen var vi tillsammans med min syster och kuratorn dit och tog farväl av honom i det andaktsrum som finns intill.
Hans solbränna hade nu försvunnit precis som då man åker hem från en semester i sydliga länder.
Vi fick ett väldigt fint farväl av honom i detta fina rum och vi kände att nu ska vi inte träffa honom mera före vid begravningen.

Nu fanns det en massa beslut att ta, bland annat fick vi frågan om obduktion, vi tyckte båda att det var ganska naturligt att göra en obduktion på Daniel, vi skulle dels få veta allt som var fel och dels var läkarna väldigt intresserad av att få studera hans lilla hjärta närmare för att få lära sej inför framtiden.

Vi sov ytterligare två nätter på BB för att sedan åka hem, det fanns många frågor att ta ställning till, bland annat hur vi ville ha det med begravningen.

På nästa sida kan du läsa om Daniels hjärtfel.